Sven Thomas Magnusson föddes 1963 i Gävle. 14 år gammal bytte han bort sitt namn Magnusson och tog istället sin mors flicknamn Di Leva, inspirerad av idoler som Leonardo Da Vinci och Charlie Chaplin.

Thomas startade sin karriär med bandet The Pillisnorks, med vilket ep´n 4 Visitors blev hans skivdebut 1 januari 1980. Därefter bildade Di Leva Gävlebandet Modern Art, som sedermera förvandlades till Modærn Art.

Hösten 1981 fick Di Leva skivkontrakt som soloartist hos det nystartade bolaget Adventure och året därpå kom Di Levas debutalbum Marginal Cirkus.

Efter en kortare period på bolaget Stranded tog Billy Bolero med sig Di Leva till det nystartade bolaget Papa Records och med albumet På ett fat blev Di Leva rikskändis.

Di Leva sa "Jag vill skapa stor konst i form av enkel musik för den breda publiken" .

Med låten "Kom till mig", som spelades in med stråkar från Fläskkvartetten och Raj Montana Band, kom Di Leva 1985 för första gången upp på Trackslistan och fick sin första hit. Året därpå släpptes hans tredje album, Pussel. En helt ny form av artist var född.

Vem ska jag tro på? släpptes hösten 1987 och blev Di Levas genombrottsalbum. Skivan producerades i skivbolaget Mistlurs källare på Roslagsgatan och medproducent var Kaj Erixon. På skivans första spår, "I morgon", märks nya tonatmosfärer och ljudeffekter där Johan Vävare uppträder med oscillator och magiska klaviaturklanger.

Skivan utsågs av Slitz till Årets bästa album och kom dessutom tvåa i Aftonbladets omröstning om Rockbjörnen kategorin Bästa svenska album.

Musiken ledde honom också in i filmens värld. Han gjorde musik till Stig Björkmans långfilm där Di Leva spelar sig själv och där Lill-Babs och anställda på Marabous chokladfabrik var några av de andra aktörerna. Han spelade också i Brechts Staden Mahagonny på Folkteatern i Gävle.

Under våren 1988 blev Di Leva sjukskriven och fick av läkare ordinationen att hålla sig borta från musiken. Di Leva fick istället utlopp för sin skaparlust i boken Nu, där blandades högt och lågt friskt med hjälp av nyskapande grepp.

Singeln "Dansa din djävul" utsågs av både Aftonbladet och Expressen till Veckans singel. Låten placerade sig dessutom på både Topplistan och Trackslistan. För den låten, sina omtalade turneer God Morgon Sverige och Uppenbarelseturnen, fick han också sin första Grammis som årets artist 1988.

Di Leva åkte med en porta-studio till Loch Ness och arbetade med nästa stora albumprojekt, Rymdblomma. Här hittade Di Leva de atmosfäriska ljud som inleder låtarna "Ber om ljus", och "Du vet (Även du kan bli en fjäril)" och här nedtecknades också den numer bekanta strofen "Vi har bara varandra".

Efter att ha spelat den otroligt kritikerrosade huvudrollen i en fyra timmar lång uppsättning av Hamlet flög Di Leva till New York. Där färdigställde han låtarna till albumet Noll, som han påbörjat redan under teaterrepetitionerna. I Spanish Harlem skrev han för övrigt "Solens gåta", inspirerad av Gunnar Ekelöf.