|
Låt universum bli ett hem
Hittar du hem?
Vet du vart vägen som var du en gång, finns nu?
Nånstans var kärnan alltid du & nånstans var tvivlet dom.
Vilsenhet syns i dina ögon som är blinda av tro.
Nånstans så svek dom dig ju hur lätt som helst med artigt leende.
Men jag ska ge dig tak, vilsne vän tills din väg syns igen.
För jag önskar dig att universum blev ett hem.
Fryser du än? När kvällen kommer som den alltid gör, min vän.
Så när ditt skratt bara ekar, se det som en del av dig, min vän.
Likt en växt utan rötter, som sprider sig åt alla håll.
För jag ska ge dig tak, vilsne vän, tills din väg syns igen.
För jag önskar dig att universum blev ett hem.
|